Mycket tidigt kom fjärilen in i min konst. Från början visste jag inte varför, men så småningom utkristalliserades tankarna om dess natur och det växte fram en allt starkare symbolisk laddning i denna skapelse. Den blev en symbol för min syn på livet och dess mening. Fjärilen, som på sitt suveräna sätt förvandlas från larv - något motbjudande för många - över puppan, som är det stilla och eftertänksamma i livet, kommer till slut ut i en aldrig sinande mångfald av skönhet, frihet och fägnad; i en otrolig variationsrikedom. Ett under av metamorfos.
Likadant tror jag om människan, men när det gäller hennes förädling får man ha ett perspektiv med universella tidsrymder. Människan utvecklas i en tuff kamp mellan livssmärta och livsglädje. För varje svårighet lär hon sig förhoppningsvis något nytt av det som kan växa till större visdom och kärleksfullhet. En dag kommer också hon ut i själslig skönhet och fulländning - i ett liv efter detta.